lördag 27 juni 2009

En ledig lördag i Tokyo


Tokyo - dag 3 (En ledig lördag i Tokyo).
Så, vad gör man av en ledig lördag i Tokyo då?
Högst upp på min önskelista var att se Sumo. Dessvärre så visade det sig att det är väldigt sällan som det är Sumoturnering i Tokyo. Turneringen turnerar mellan de fyra största städerna och säsongen är kort. Så tyvärr...ingen Sumo denna gång. Vi slog i guidböckerna och enades om att man nog borde se det kejserliga palatset i alla fall. Sagt och gjort. Efter frukost gav vi oss ut i det Tokyoianska tunnelbanesystemet - inte ett helt enkelt projekt.


Efter diverse turer så lyckades vi få biljett och hamna på rätt tunnelbana. 40 minuter senare befann vi oss vid det kejserliga palatsområdet. Vackert, eller hur!?


Det som idag utgör palatsområdet omsluts av en vallgrav inlindad i en en fantastiskt vegetation. Dagens palatsområde ligger nordväst om Sumidafloden och har varit Tokyos hjärta sedan den första Shogun, Ieyasu (1543 - 1616), byggde sitt palats här.


Huvudentrén till palatset är, ur ett historiskt perspektiv, ganska långt in i vad som en gång var detta enorma palatsområde. När man är i Tokyo så upplever man att vägsystemet är väldigt krokigt och bökigt. Inte många boulevarder, raka avenyer e t c. Förklaringen till det är att kejsarna genom åren velat ha det precis så för att göra det svårare för anfallande styrkor. Det ska helt enkelt vara svårt att hitta och ta sig fram till Kejsarens palats.


När palatset byggdes var det världens största fortifikering och hade en omkrets av 16 kilometer med 30 broar och 110 portar.


När man kommit in i palatsområdet slingrar sig en väg upp på en platå och utmed vägen ligger vackra tehus och gamla förläggningar för Kejsarens vaktstyrkor.


Det är endast en del av det kejserliga palatsområdet som man normalt har tillgång till som turist. De innersta delarna, där den kjejserliga familjen bor, är endast öppen för allmänheten två dagar om året: På Kejsarens födelsedag den 23: december samt på nyårsdagen den 2:a januari.


Inne i palatsområdet finns magiska platser...


Här... en japansk trädgård på riktigt...


Vi lämnade palatsområdet och begav oss till shoppingområdet Ginza. Det är väl egentligen inte så mycket att säga om det. Ser ut som 5th Avenue i NYC eller vilken jätte-shoppinggata som helst i vilken jättestad som helst. Men det var en liten reflektion att göra...

Vi smet in i det klassiska varuhuset Mitsukoshi. Ett ställe där man förvisso kan se att folk klätt upp sig för att gå och shoppa, men ändå... Vi tog oss ner i matavdelningen och där hittade vi några olika Kobe-biffar. Sådana som vi blev serverade på Q.E.D. Club kvällen innan (Kobekossan dricker 2 liter öl per dag och får leva länge, vilket gör köttet fantastiskt gott). Priserna på köttet från Kobekossan varierade mellan 120 SEK till 400 SEK per hg. Inte konstigt att vår tolk Dag bedömnde att middagen vår partner bjöd på igår gick på åtminstone 5000 SEK per person!


I Ginza ligger Sony Showroom - och det kan ju inte en pryltokig som jag missa. Här blev man av små japanska ingenjörer i vita rockar visad det senaste inom Sonys produktutveckling. Ganska många häftiga saker, men faktiskt inget som var riktigt imponerande. Om man ska ta det man såg här som en referens så ligger inte japanerna så särskillt långt framme längre. Det händer mer spännande saker i USA och Europa just nu tror jag.


Vi drog vidare till Roppongi, där bla den svenska ambassaden ligger. Här finns ett populärt shoppingcenter och på natten är det stadens stora partyområde för västerlänningar. Se annordningen som sprutar svalkande vattenångor över förbipasserande - skönt!


Kolla på bilden ovan. Jag vet inte om det går att fömedla särskillt bra, men det är grymt mycket folk som åker kommunalt. Här är vi på väg med vår tolk Dag till en av hans favoriter bland Tokyos sushirestauranger. Den ligger i Nakano, ca 20 minuter med tåg nordväst om Shibuya där vi bor.


Packade som sillar skumpar man fram och som svensk hela tiden på sin vakt för att inte råka ut för en ficktjuv. Men man ska tydligen inte vara orolig. Det är hur säkert som helst i denna stad, sägs det. Det finns i princip ingen kriminalitet som drabbar "vanliga" människor.


Men, tydligen så är det mycket ofta förekommande att killar fotograferar tjejer under kjolen och ner i urringningarna när det är trångt och tight på tåg och tunnelbana. Så pass vanligt att Apple, när man släppte sin iPhone i Japan, gjorde en programmering av mjukvaran som gör att man inte kan stänga av kameraljudet när man fotograferar. Norty, norty japs...:-)


Efter utsökt sushi bar det av in i de mer lokala kvarteren i Nakano. Här trängs barerna och restuarangerna med varandra och många ställen är bara som hål i väggen. Men stämningen är god och avslappnad. Helt fantastiskt att kunna vandra runt i en storstads mer enkla kvarter och känna sig fullständigt trygg.


Vad är det här då?
Jo, det är ett gyro som konstruerats för att korgen som man normalt transporterar mat för hemkörning i, inte ska luta när det bär av med motorcyckeln genom Tokyos gator. Smart!


Här har Dag tagit med oss in på en bar/restuarng á la hål i väggen. Killen till vänster och damen i bakgrunden är det gifta par som driver haket. Han är knallfull och hon serverar honom risvin utan ett ord om att han kanske borde ta det lite lugnt med drickat. Efter ett tag satt han på vår sida om bardisken och kramade - och pussade (!) - Dag. Han berättade för oss om hans och Dags långa gemensamma historia, deras upplevelser. Allt på japanska så klart. När Dag, som översatte för oss, inte kunde uttyda vad han sluddrade fram så sa han lugnt till Anders och mig: "Om vi bara sitter här och jag pratar på ett tag så kommer ni att så småningom förstå japanska - det är cool, jag lovar...!"

Hemma på hotellet igen kan jag inte låta bli att fundera över hur en stad kan vara så avslappnad och samtidigt så välordnad - märkligt. Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar