fredag 26 juni 2009

En upplevelse utöver det vanliga


Tokyo - dag 2 (En upplevelse utöver det vanliga).
Efter en lång och skön sömn vaknade jag vid 8-snåret. När jag kollat mailen läste jag nyheterna och möttes omedelbart av krigsrubriker på alla sajter. Tyvärr tvingades jag genast att konstatera att denna dag i Tokyo kommer att etsa sig fast i mitt medvetande som dagen då Michael Jackson dog. Och precis som med Presley, Lennon och Palme kommer de där små sakerna man gjorde då man fick budskapet att för evigt bli en del av ens egen historebeskrivning. Michael Jackson har betytt mycket för mig som artist och även om han med tiden i medierna framstod som allt mer märklig skapade han under sin karriär upplevelser som få andra artister ens kommer i närheten av. Tack Michael och vila i frid!


Efter frukost bar det av ut på stan till dagens möte med vår Japanska partner, som ger ut våra snowboard- och skateboardmagasin här. Det regnade inte, vilket man kanske kan tro när man ser tjejernas paraplyn, utan det är helt enkelt ett väldigt vanligt inslag i gatubilden i Tokyo att många bär paraply för skydd mot solen. I Japan är det inte hippt/snyggt att vara brun.


Det här är en annan rolig grej i Tokyo - alla dessa automater som finns precis över allt. Här kan man köpa allt från riktigt god frukt till läsk och vatten. Det finns tydligen 4 miljoner sådana här automater i Japan och det sägs att strömförbrukningen motsvar en av Japans kärnreaktorer. Kärnkraftsfrågan verkar inte så het i Japan...


På eftermiddagen fanns det tid för Anders och mig att utforska omgivningarna. Det här är porten till Meiji-Jingu, en park straxt norr om Shibuya där vi bor och som ligger i sydvästra Tokyo. Parken innehåller, förutom en underbar trädgårdsdel (som jag ska visa mer av straxt) även en helgedom för Kjejsaren Meijis andar. Kjejsaren, som avled 1912, anses vara den som moderniserade Japan genom att efter tusentals år av begränsade kontakter och 250 år av strikt isolering öppna upp riket för kontakter med resten av världen. Torii-porten på bilden är en replika av den port som förstördes i bombningarna 1945 och är gjord av 1700 år gamla cypressträd.



Parken är på sina platser smått fantastisk. Här gick man över en liten bro med en en bäck naturligt arrangerad, fridfull och vacker. Fåglarna kvittrade och staden försvann allt längre och längre bort.


Japaner kan det där med trädgård. Det är lätt att förstå varifrån inspirationen till många bonsai kommer.


Mitt i parken låg detta antika tehus. Inbäddad i en enorm grönska och med en magisk utsikt över denna sluttande grässlänt ner mot vattnet och den lilla sjön.


En äng av vattenväxter. Sådant här kan man bara se i Japan kändes det som.


Jajjemen...mitt inne i denna förtrollade värld, vad springer man på, om inte ett gäng med AUTOMATER så klart...:-)


Det är lätt att få uppfattningen att Sverige är världens bästa land för handikappade. Tänk om, kan jag bara säga! Det här gula som syns på bilden finns över allt i hela Tokyo och det är ett system för synskadade för att bättre kunna röra sig ute på stan. Ränderna har olika struktur och kommunicerar när man kan knalla på obehindrat och när man måste se upp e t c. Föredömligt!


Vid 18:30 mötte vi vår partner på deras kontor och sen bar det iväg till en privat klubb som heter Q.E.D. Club och ligger i Meguro-ku, straxt söder om Shibuya där vi bor. Klubben, som är en riktig oas i denna storstad, var en gång den ungerska ambassadörens residens. Stil och elegans saknas inte och det känns redan vid entrén - nice!


Efter att ha suttit ned i ett privat rum och småpratat en liten stund hämtades vi av en kimono-klädd värdinna som i den bygynnande skymningen lotsade oss genom klubben och ned genom den underbara trädgården.


Hon ledde oss förbi små vackra tehus och där straxt ovanför en damm uppenbarades en entré till ett litet stenhus.


Väl inne var det dags att ta av skorna och kliva in i ännu ett privat rum.


Rummet var ett privat japansk show kitchen där vi satt på rad i golvhöjd och såg ut över trädgården i skymningen. Kvällen skulle visa sig bli en absolut helt enastående japansk matupplevelse. Anders och jag bara njöt av rätt efter rätt. Det tog aldrig slut och det kändes som om allt var godare än gott. T o m Dag - vår tolk - sa att detta var något av det godaste han ätit i Japan under sina 27 år här.


Första rätterna var två sorters fisk och en kalvlever.


Sen sköldpaddssoppa...


Här tillreder kocken sashimi. Små mästerverk. Det tar tydligen tre år att utbilda sig till sushikock. Första året får man lära sig att koka ris...


Sashimi...mums!


Mera fisk, Varm denna gång och ett litet bär eller om det var en frukt. Hm...gott var det i alla fall!


Sushi med små lemonskivor mellan delarna. Oj oj oj...kan sushi smaka så här - hade inte en aning!


Soppa med räkor, svamp och biff serverad i en squash (tror jag).


Här kom det en Kobe-biff. Det är en biff från en ko som fått två liter öl varje dag och som fått leva tre år längre än andra kossor och därför fått ett kött som innehåller mer fett och därför smakar mer. Kul för kossan så länge det varade - vilket som; det var otroligt gott!


Nudlar bakade och strimlade bara för oss...


Sake är bryggt på polerat ris och alltså inte alls som man ofta säger "risvin", utan är mer att likna vid hur man brygger öl.


Måltiden avslutades med denna fantastiska frukttallrik.


Klockan är 00:00 och jag är tillbaka till hotellet. Ja, vad ska man säga om den här dagen då... Den kunde ju ha startat betydligt roligare, det är helt klart. Inget kan få Michael Jackson tillbaka, men den här dagen blev minnesvärd även på andra - betydligt roligare sätt. Vi har fått lära känna våra affärspartners bättre, förstått deras affärer mycket bättre och definitivt fått bekräftelse på att flera av de magasin vi har (utöver Snowboarding och Skateboarding), har potential i Japan. Och vi har inte minst fått se spännande delar av Tokyo och med besöket på Q.E.D Club fått oss japansk matupplevelse utöver det vanliga. Godnatt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar