lördag 17 juli 2010

Çeşme vecka 2 - Janson-Reiman på besök...

Mitt i natten trillade dom in. Bulken av familjen Janson-Reiman hittade jag i puben på den vid det sena klockslaget fullständigt tomma utrikesterminalen i Izmir. Först såg jag Klas och hans son. Den äldre intensivt tittande på semifinalen i fotbolls-VM som visades på en skärm på väggen, den yngre uppflugen i en fåtölj som en gräshoppa (det där med gräshoppe-looken är familjens egen beskrivning av grabbens sittstil...). Helt plötsligt tittade ett känt ansikte upp ur två sammanförda fåtöljer. Där låg Olivia och skräpade i någon form av halvkoma. Sen kom Lena och Minna gående. Tydligen mådde Minna och Olivia inte så värst bra efter flygmaten, men resten av familjemedlemmarna mådde bra i alla fall. Efter en stund landade Acke, som flugit med Lufthansa via München - inte som resten av gänget med Turkish Airlines via Istanbul. Det var otroligt roligt att träffa alla och det kändes minst sagt overkligt att vi befann oss tillsammans i Turkiet. Den gemensamma semesterveckan kunde börja!

Som traditionen bjuder så måste man ju släpa ut sina gäster på promenad i grannskapet så fort de anlänt. Så första dagen fick vi med oss ett gäng och gick till stranden. Efter Neglas superba välkomstlunch tog jag hela familjen Janson-Reiman på bilsightseeing. Säkert ganska förvirrande med alla intryck, men det jag hoppas att de fick en känsla för vädersträcken och lite vad Çeşme har att erbjuda.

Här slår vi nytt rekord i "Alla Ska Med". Vår hyrbil i år är grym. Den bästa vi någonsin haft faktiskt. Inte bara det att den har sju sittplatser och ganska hög frigång (det senare otroligt bra att ha i Çeşme's inte alltid så polerade gatumiljö). Vi lyckades faktiskt åka 12 personer samtidigt i den - inte illa alls...!!!

Första bilturen á la turkisk storfamilj bar till havet. Det blev en dag på stranden...

Det här är inledningen på en kväll som knäckte oss innan den ens hann börja. Vi föll till föga och trodde att vi valde den enkla vägen när vi sa ja till att ungarna skulle få äta på Burger King nere i nya Çeşme Marina. Big, big misstake! Där pågick nämligen VM i dålig akustik, uruselt management och förvirrad personal. Medan ungdomarna begav sig ut i folkvimlet försökte vi gamlingar, med de minsta i släptåg, att återhämta oss med glass och drink på en av restaurangernas terrass. Tyvärr hade vi inte förstått att det var fler hak än Burger King som kvalificerat sig till nämnda VM...

Stämningen blev avsevärt mycket bättre när vi hittade ungdomarna...
   
En dag promenerade några stycken av oss omkring i Alaçatı. Det var rätt så varmt och skönt i luften, så en öl i trädgården på underbara Taş Hotel satt fint.

På vägen hem från Alaçatı sprang vi på den här killen. Han har en Kebab-grill i bakluckan. Det är lite annorlunda...

Çeşme betyder ju källa och våra varma källor är vi stolta över. Jag tog gänget till piren i Ilica, där alla fick pröva på denna märkliga upplevelse. Här kommer lite bilder.

"Pappa, kan du passa mina solglasögon..."

Christine och Olivia hävdar med bestämdhet att vi tvingade dom att duscha av sig sand och/eller klor nakna bakom huset varje kväll ända till dom var 12 respektive 10 år. Denise och Lucas tyckte det var fruktansvärt pinsamt redan nu...

En kväll drog vi till Ildir eller som den hette förr: Erythrai. Byn som härbärgerar en riktigt fin fornlämning av en bosättningen som kan härledas ända tillbaka till bronsåldern. Erythrai betyder "röd" och syftar på att jorden här har den färgen.

 Här finns en välbevarad amfiteater, gravar och en kyrka. Man ska ta sig hit och klättra/vandra hela vägen upp på berget så att man hinner uppleva solnedgången. Det är mäktigt och vackert. Här kommer några bilder...



"Vad konstigt och tomt det känns att äta frukost utan hela gänget", sa Christine och vi andra höll med. Jättetråkigt att alla åkt hem, vi skulle gärna haft våra gäster här längre. Men nu sitter i alla fall familjen Janson-Reiman på flyget hem. Acke får lyssna på säkerhetsinstruktioner på tyska och kämpa med de tyska tanks-tanterna och resten av gänget får försöka tolka samma instruktioner på turkiska och klappa i takt med sina medpassagerare när de landar. 

Själv har jag precis kommit hem från en helvetiskt varm sejour på lördagsmarknaden i Alaçatı. Bortsett från att man knappast önskar sina vänner just det klimatet, så tänker jag att det hade varit roligt om de fått uppleva marknaden med alla sina lukter och spännande ljud. 

Efter ett dopp i poolen sitter jag nu här med en öl på vår terrass och sammanfattar veckan. Jag är så glad att familjen Janson-Reiman kom och hälsade på oss, att vi fick chansen att visa lite av allt det vi älskar med den här platsen och att vi fick uppleva en semestervecka tillsammans. Det gav mersmak!

Ikväll får vi besök av Christine's mamma Yepp och hennes kille Pär. Yepp har varit här förut, men för Pär är det första gången. Çeşme vecka tre kan börja...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar