måndag 8 november 2010

Tokyo dag 1 - En "utanför plats människa" anländer...

"Det är glasklart, bara att följa skyltarna", sa den vänligt leende japanskan vid Narita Express disken ute på flygplatsen. Jag hade en malande oro över hur det skulle gå att ta sig till hotellet. Förra gången hade jag ju Anders som vägledare och ärligt talat så lutade jag mig ganska hårt mot hans skuldra när vi skulle ta oss från flygplatsen Narita till hotellet inne i Tokyo. Han hade ju varit här förut, jag bara hängde på. Den här gången var det annorlunda, nu skulle jag klara av att ta mig till hotellet i Shibuya själv. Tunnelbane- och (typ) pendeltågsystemet i Tokyo är inte självklart. Det är väl en sisådär sex sju olika bolag som sköter trafiken och ska man någonstans så är det inte ovanligt att man måste köpa biljetter av flera bolag och hålla reda på hur man ska kryssa mellan linjerna. En bra början är att kunna läsa på skyltarna och även om det som här ovan på flygplatsen ibland förekommer namn på stationer både med latinska och japanska bokstäver parallellt så är det väldigt sällsynt. Den allt igenom överväldigande upplevelsen är att det bara är en massa konstiga japanska tecken överallt och att man inte fattar ett dyft. Jag frågade utan att överdriva tjugo olika människor på vägen för att hitta hotellet. Lite jobbigt, men det fungerade bra det med.

Det är fortfarande sommar i Tokyo. Runt 20 - 25 grader och man knallar runt i skjortärmarna och njuter av en dos förlängd sommar. Det här är utsikten från mitt hotellrum. Inte dumt alls. Stor stad, grym puls!

Ont om plats är det gott om i Tokyo, så vad gör man inte för att få sparka lite boll. Den här fotbollsplanen uppe på ett tak sisådär en 20 våningar upp upptäckte jag när jag stod och väntade på hissen. Det var ett gäng grabbar i Lucas ålder som tränade och tankarna for snabbt iväg till Träkvistavallen på Ekerö där Lucas och Denise brukar träna och spela. Det är lite olika, som min syster brukar säga...

Så var det då dags igen... dags att försöka bemästra ännu ett japanskt teknikunder till toalett. Vad är det med dessa människor? Vad är grejen, varför denna besatthet av toaletter i detta land?!

Jag hörde på radion härom dagen att japanerna tror sig ha funnit en ny exportsuccé. Surprise...en toalett! Visst, en toalett som efter att man gjort det man ska göra analyserar det man lämnat ifrån sig och skriver ut en liten hälsodeklaration bajserat på...ja just det... Undrar om den är kopplad till Internet och om man kan publicera sina resultat som en liten käck uppdatering på Facebook, hm...

Klockan är ungefär halv sju på kvällen här nu och jag ska snart ut och äta en bit mat med min tolk och planera inför morgondagens möten och hur vi ska organisera resten av veckan. Det är omtumlande att komma till Tokyo med alla människor och alla ljud och inget förstår man. Man är på många sätt helt lost och känner sig ganska precis som kinesernas uttryck "waidiren". Det betyder ordagrant "utanför plats människa" och är en beskrivning av en person som kommer någon annanstans ifrån än där man befinner sig för stunden. God kväll från Tokyo!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar