söndag 5 december 2010

Hong Kong dag 3 – En sommardag för själen i början av december…

Hong Kongs katolska katedral byggdes på Wellington Street 1849, men brann ned bara några år senare för att sedan snabbt byggas upp igen 1883 på Caine Road, som ligger lite högre upp på berget.

Här på bilden ovan har det gått några år till. Det är 1897 och som du ser så lever katedralen ett fritt liv på den grönskande (svart/vita…) klippavsatsen.

Att hitta till katedralen nu för tiden är inte helt lätt, så fullständigt inbyggd den har blivit med åren. Men ju närmare man kom ju fler människor och bilar verkade röra sig beslutsamt i samma riktning och det var så jag hade tänkt börja dagen jag också – med den Heliga Mässan (2:a söndagen i advent: Matt 3:1-12). Det blev en efterlängtad och välbehövlig stund för mig. En skön start på dagen.

Efteråt så vandrade jag nedför berget lite kors och tvärs i ungefärlig riktning mot Star Ferry piren, för att ta mig med den berömda färjan över vattnet till Kowloon. Som vanligt så framträder en annan stad när man ser den från vattnet.

Nu kändes det som staden blev så mycket större, så många fler hus, så otroligt häftig. Ser du djonken?

Väl i Kowloon så var jag bara tvungen att dokumentera lite julskyltning. I tre dagar har jag nu vandrat runt i 25 – 30 graders värme här i Hong Kong och lyssnat på Julmusik som strömmat ut ur snart sagt varje butik jag passerat. Lite grand känns det som Hugh Grants karaktär William uttrycker det när han säger till Julia Roberts karaktär Anna, i filmen Nothing Hill, när han ska recensera deras första date: "This is surreal but nice…"

Jag var inte kvar så länge i Kowloon, vandrade runt kanske bara någon timme eller så sen tog jag färjan tillbaka för att genomföra nästa plan för dagen: Ut på bystan, bort från stan, hitta Hong Kongs Ekerö. Han såg inte så road ut, Star Ferry matrosen, i sin fina Kalle Anka uniform när jag ville plåta honom. Men dom är ju lite sällsynta dom där, så jag stod på mig.

Efter diverse dividerande med några snälla ordningsvakter på en av stans hundratals gallerior så bestämde jag mig för att satsa på att den lilla orten Stanley, ungefär en mil utanför stan, var vad jag sökte. Det fick bli buss. Här slingrar vi oss upp över på berget vid Happy Valley och det är den världsberömda galoppbanan som likt en oas ger lite grönska bland Hong Kongs höghus.

En dubbeldäckare närmare bestämt. Så upp över berget och nedför berget på slingrande vägar med tvärbranta stup på ena sidan och otäckt oformliga bergväggar på andra sidan bar det av. 

I guideboken stod att läsa att Stanley en gång var en sömnig fiskeby som förvandlades till Hong Kong öns största stad före britternas ankomst och som nu åter anpassat sig till en skön lunkande livsstil.

Det stämde bra som beskrivning av dagens Stanley upplevde jag. Som i Cesme ungefär, fast lite mer kosmopolitiskt, ja nästan som Côte d'Azur. En by, ett torg, en hamn, ringlande gator, fina villor och lägenhetshus, sköna stränder och allt i en prunkande grönska. Fantastisk fint!

Jag struntade i att se mig så värst mycket omkring när jag väl klivit av bussen och satte istället av mot en av stränderna mitt i byn.


Hoppas du kan se videon. Jag kan inte bjuda på mitt snyggaste jag direkt, som du kan se (röd i fejjan värre än vanligt), men jag lovar att det var inte så synd om Jocke idag i alla fall - inte alls faktiskt! I morgon är det arbetsdag igen. God natt från Hong Kong!

1 kommentar:

  1. Tycker faktiskt lite synd om dej som inte har familjen där!

    /Klas

    SvaraRadera