tisdag 26 april 2011

Hong Kong dag 1 - Röda ögon, orakad och med håret på ända...

Efter tretton och en halv timme i flygstol så stod man där med värkande rygg, en gom som man helst undvek att ens snudda med tungan vid av rädsla att aldrig få loss den och en tom blick som utan någon som helst kontakt med hjärnan förstrött såg bagagebandet som snurrade varv efter varv utan att ens producera något som liknade min nya rena och skimrande Samsonite-väska. "Välkommen till Hong Kong", sa chauffören som mötte upp med fin namnskylt med våra namn på när vi kommit ut ur tullen. In i ny Toyota-van med hybridmotor (undrar när den kommer till Sverige?) och iväg bar det, in mot Hong Kong-ön. Vid tidigare besök har jag tagit snabbtåget Airport Express, som tar tjugo minuter in till Central, men denna gång hade en kollega bokat Shuttle Sevice från hotellet. Det visade sig vara räddningen ur det komaliknande tillståndet jag befann mig i. För när vi väl var på väg så fick jag se Hong Kong från en helt ny vinkel och jag vaknade snabbt till liv. Hong Kong är verkligen vackert och storslaget med sin blytunga storstads-impact mitt i denna enastående natur omgiven av allt vatten - så härligt att vara tillbaka!

När vi kom till hotellet så hörde jag någon ropa mitt namn och där vid incheckningen stod en av mina kunder med hela sitt gäng som ska vara med på konferensen som vi ska hålla i här i tre dagar. Efter lite kindpussande och förhör om hur allt stod till med respektive familj och barn så sa hon: "Ja, och du ser verkligen ut som skit. Du ser riktigt sliten ut. Tuff resa eller...". Jag svamlade något om att Sverige låg på andra sidan jordklotet och att Lufthansa har usla stolar och kände mig ofantligt lättad när jag hörde "Mr Bergman" från mannen i incheckningen så att jag kunde ursäkta mig, vända mig om och lämna detta för mig ytterst påfrestande samtalsämne. Att påtala för någon att den är tjock, ful (eller för den delen ser ut som skit) är inte alltid något som människor i Asiatiska länder tycker är ett dugg märkligt eller olämpligt. För det är ju sant...!
Det fick jag senare även brutalt bekräftat när jag såg mig själv i spegeln i hissen: Säckiga, skrynkliga kläder med saker i alla fickor, röda ögon, orakad och med håret på ända. Jag var verkligen ingen vacker syn, det måste jag hålla med om.

Nu är klockan midnatt och vi har förberett det mesta inför morgondagen och hunnit med en god middag på Vietnamesisk restaurang i SOHO. Nu är det sängen som gäller. För man vill man ju inte se ut som skit i morgon...

God natt från Hong Kong!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar