tisdag 5 juli 2011

Guangzhou - Filosofiska samtal...

Tisdagen var händelserik. Vaknade i Guangzhou, jobbade större delen av dagen och panikturistade resten och ska snart, efter en några timmars flygning, knyta mig i Bangkok. Visst är jag trött, men oj vad många intryck och lärdomar - härligt!

Dagens rubrik antyder "svåra frågor" och det blir det mer av längre ner här för den som är road, men först lite sightseeing...

Här är några bilder från Guangzhou och Shamian Island. Det gamla consession-området i Guangzhou som när det begav sig på 1800-talet var uppdelat i en fransk och en brittisk del. Visst är det vackert!

Stan har gått från skitig men framgångsrik industristad till snudd på Singaporianskt städad och välorganiserad och stad med identitetskris. "Beijing är den kulturella och politiska huvudstaden, Shanghai det internationella business-centret men vad är vi nu för tiden", frågade den lokale publishern retoriskt. "Den lokala regeringen säger att vi ska bli IT-staden, vi ska bli som Singapore, men vi får väl se", sa hennes kollega. Ja, vad vet jag tänkte jag. Här är varmt och fuktigt som i en ångbastu, inga stränder, Beijing är Beijing och Shanghai är Shanghai och Hong Kong ligger en och en halv timme bort med bil - inte lätt... "Ja du vet, vi kineser har ju inga egna idéer. Vi är helt enkelt hopplösa på att skapa så vi behöver förebilder som vi kan...vad ska jag säga...hm...ja...liksom låta oss inspireras av... och Singapore är ju ett ganska tydligt koncept som man kan kopiera...eh...inspireras av..." Det var en skaplig Freudiansk felsägning, tänkte jag.

Annars är det mesta i stan nytt och modernt. Vi tog en promenad till värmen faktiskt knäckte min kinesiska vän och vi kippande efter andan lyckades ta oss in på ett kafé för AC-svalka. Guangzhou har utöver Shamian Island egentligen inga historiska landmärken vad jag förstår, utan i Guangzhou, precis som i så många andra kinesiska städer, handlar det om att skapa nya och den ena byggnaden är mer fantasifull än den andra. Tornet i bakgrunden på bilden där jag är med är det nya TV-tornet och torget jag står på är platsen man ska låta sig fotograferas på med tornet i bakgrunden om man som kines ska skicka bilder till sina vänner och visa att man varit i Guangzhou. Tornet är självklart världens högsta TV-torn - vad annars.

Under lunchen hamnade vi i ett långt samtal om dödsstraff och jag fick mig helt klart några insikter. Jag vet inte hur samtalet hamnade där, men det gjorde det i alla fall och jag blev nyfiken på hur mina kinesiska vänner såg på saken och de förklarade att det förvisso själva var av annan åsikt men att deras analys av det kinesiska samhällets inställning var så här...

"Vi kineser har en relativ inställning till människolivets värde. Inte som ni i väst som ser människovärdet som absolut. Ert samhälle är byggt på grekisk filosofi och kristendom och det senare har givit er en uppfattning om att Gud har skapat människan och att alla människor är lika mycket värda inför honom. Låt oss ge dig ett exempel hur det kinesiska samhället fungerar och tänker: Om en kinesisk förälder blir fly förbannad på sitt barn så kan han eller hon säga JAG SKA DÖDA DIG. Då kanske barnet säger, DET HAR DU INGEN RÄTT ATT GÖRA. Då svarar mest troligt föräldern, DET HAR JAG VISST, FÖR JAG HAR SKAPAT DIG. I vårt samhälle är människor olika mycket värda; kejsaren eller landets högsta ledning är mer värda än arbetaren och barnet är mer värt för föräldern än för staten och när det kommer till domstolar och straff så dömer vi inte för själva brottet utan vi dömer brottslingen. Om en person har gjort lite olika småbrott och sen går och dödar någon så är det ett karaktärsdrag och sådana människor har vi ingen nytta av i samhället så då dödar vi dom - ger dom dödsstraff helt enkelt. Om en i övrigt klanderfri person med makt dödar någon så kanske han eller hon får dödsstraff, men ett uppskjutet sådant så att det finns tid att muta sig ur det hela och komma ut som fri. Att ha folk i fängelse kostar pengar, så då ställs människolivet i relation till vad det kostar. Är det värt att hålla en fånge och mördare vid liv - vem vill betala för det? Man ska heller inte glömma bort att kinesen tror på reinkarnation, så att dö är inte lika dramatiskt som för den kristne, som ju ska dömas efter döden. Den kristne måste ju sköta sig när han/hon lever, men för kinesen så handlar det inte om himmel eller helvete utan om att bli gris eller kejsare. Och hur det än är så har grisar det bättre än vad det verkar vara i ert helvete..."

"Men vad är det ni egentligen säger här", försökte jag. "För om ni inte är rädda för att dö, då borde ju dödsstraffet vara helt verkningslöst?" "Jo", sa mina vänner. "Men det finns ju också ett moment av hämnd som alla som inte är dömda till hårda straff kan glädjas över."

Samtalet som vi hade tog tag i mig och jag hade svårt att släppa tanken på hur fruktansvärt olika vi kanske ändå är i en så, för västerlandet, viktig fråga som människovärdet. Jag tänkte också på hur våra kristna värderingar allt mer sällan erkänns och tillerkänns sin stora betydelse och hur Sverige skulle se ut om Gud och kristendomen helt suddades ut och alla beslut i vårt land blev relativa. Vi tror så lätt att alla människors lika värde kan kombineras med en relativ syn på människolivet, men det går ju inte. 

Vi förkastar dogma med absoluta kristna sanningar trots att de utgör fundamentet för så mycket vi går omkring och tar för givet varje dag. Vissa kallar sig till och med Humanister, surfar glatt på resultatet av kristendomens värden men förnekar dess fortsatta betydelse för vår samhällsbyggnad - vilket geschäft! 

Jag tycker att man i den beskrivning mina kinesiska vänner tecknar över deras relativistiska samhällsordning lätt kan se hur unik och värdefull kristendomen är för människans absoluta värde och hur illa det kan gå om vi låter livets värde bli relativt.

Det var tankar för dagen det... :-) Godnatt från Bangkok!

1 kommentar:

  1. Bra att du tog dig till shamian island. den staden har inte så mycket annat att erbjuda i seväg. :)

    SvaraRadera