Julaftons morgon lämnade vi hotellet i Bangkok vid halvelva-snåret ungefär för att möta upp Teo och Nang med en minibuss ute på flygplatsen. De hade ordnat fram bussen uppe i Pranee's hemby och rest i tre, fyra timmar på morgonen för att hämta upp oss i Bangkok. Dessvärre så var killen som körde osäker på hur han skulle hitta i Bangkok, så det fick bli till att mötas ute på flygplatsen. Men priset var inte dåligt. Tur och retur Bang Ngew – Bangkok betalade vi endast 600 svenska kronor!
Efter sisådär fyra timmars "till och från sömn" i minibusen så närmade vi oss byn, som ligger i landskapet Korat (som även är namnet på huvudorten) nordost om Bangkok. Byn heter Ban Ngew och skulle väl närmast kunna liknas vid Skå, utanför Stenhamra (Pak Thong Chai) på Färingsö om huvudorten Korat är Stockholm. Ban Ngew är en liten charmig men sömnig by med mycket enkla hus omgiven av risfält. Här löper livet sin gilla gång och för en utomstående så är tempot snudd på obefintligt. Men de flesta arbetar och sliter. Jag förmodar att det vid sådd och skördetid händer mer som man kan se och förmodligen så missar jag även alla de bybor som pendlar till arbeten på andra ställen i grannskapet.
Efter sisådär fyra timmars "till och från sömn" i minibusen så närmade vi oss byn, som ligger i landskapet Korat (som även är namnet på huvudorten) nordost om Bangkok. Byn heter Ban Ngew och skulle väl närmast kunna liknas vid Skå, utanför Stenhamra (Pak Thong Chai) på Färingsö om huvudorten Korat är Stockholm. Ban Ngew är en liten charmig men sömnig by med mycket enkla hus omgiven av risfält. Här löper livet sin gilla gång och för en utomstående så är tempot snudd på obefintligt. Men de flesta arbetar och sliter. Jag förmodar att det vid sådd och skördetid händer mer som man kan se och förmodligen så missar jag även alla de bybor som pendlar till arbeten på andra ställen i grannskapet.
Pranee's barndomshem står fortfarande kvar och här bor idag hennes moster Nang med sin kille. Hundar och höns ränner runt och Denise och Lucas anpassade sig som fiskar i vattnet. Här får man åka motorcykel, skjuta slangbella (till och med på på fåglar…), leka med kycklingar och plocka frukt på träden. Vilken unge gillar inte sån't?
Morfar Erik mötte oss vid huset och när vi välkomnats och landat lite så tog vi en promenad på byn och Pranee fick många kära återseenden. Ibland var det så rörande så att jag började gråta själv faktiskt. Där satt små skrynkliga gummor under sina trähus och stoppade mat i sina tandlösa munnar från enkla skålar. Man skulle inte kunna tro att de ens kunde resa sig upp, men när de fick syn på Pranee sken de upp som solar och studsade upp för att kramas. Det var åtta år sedan vi var här sist och dess för innan hade Pranee inte varit i byn på femton år.
Jag undrar om det finns något som är så rörande som återseenden? Det blev en känslosam promenad genom byn.
När mörkret sänkte sig över risfälten och palmlundarna så åt vi middag tillsammans utanför Nang's hus och firade på något vis Julafton skulle man kunna säga. Skapligt surrealistiskt, men trevligt var det verkligen.
Eftersom förhållandena är enkla, man sover på golvet och duschar med en skål vatten och det dessutom är det vinter här nu med temperaturen på morgnarna som kan krypa ner till runt tio grader, så valde vi att ta in på ett hotel i "Stenhamra" det vill säga Pak Thong Chai. Hotellet är enkelt men rent, så det fungerar hur bra som helst. Ungarna tyckte inte helt otippat att det femstjärniga hotellet i Bangkok var bättre…
Eftersom förhållandena är enkla, man sover på golvet och duschar med en skål vatten och det dessutom är det vinter här nu med temperaturen på morgnarna som kan krypa ner till runt tio grader, så valde vi att ta in på ett hotel i "Stenhamra" det vill säga Pak Thong Chai. Hotellet är enkelt men rent, så det fungerar hur bra som helst. Ungarna tyckte inte helt otippat att det femstjärniga hotellet i Bangkok var bättre…
0 kommentarer:
Skicka en kommentar