fredag 6 januari 2012

Chantaburi 27:e december 2011 – Vilket ställe!

Klockan sju drog väckarklockan igång utan att visa någon nåd. Lucas hade ingen som helst lust att gå ur sängen utan prövade att gömma sig under täcket och låtsas sova. "Ååååhhhh, jag är såååååååå himla trööööööööött. Varför får man aaaaaaldrig sooooova? Är det det här ni kallar semester? Åååååååååååhhh jag orkar inteeeeeeeee!" Ja ungefär så lät det när "Drama Queen Bergman den yngre" drog igång. En macka med Nutella och ett glas juice senare så var livet toppen. Även Denise var på toppenhumör, även om hon drabbats av lite sårig hals som en eftersläng på en förkylning och hade svårt att äta macka. Men ett ljust formbröd med smör och juice gick bra. Tänk vad lite socker kan göra för humöret på ungar!
 
Vid åttasnåret dök en likadan minibuss upp som den vi åkte med från Bangkok och som Nang nu bokat för att ta oss ned till Chantaburi. Efter en sväng förbi några av Pranees gamla kompisar som jobbar på det lokala sjukhuset så for vi ut till Ban Ngew för att hämta upp Nang, Teo och Erik. Se så satte vi fart mot Chantaburi, som ligger syd syd ost om Korat, vid Siambuktens kust.

Naturen utmed vägen är otroligt vacker. Vägen slingrar sig upp och ned för bergen. Vägen är för det mesta fyrfilig men på några ställen är det ett körfält i vardera riktningen och hastighetsbegränsning på 40 km. Tydligen så är där vandringsstråk för traktens tigrar så man har inte velat bygga ut vägen med hänsyn till det. Spännande, tyckte barnen.

Väl framme i Chantaburi så checkade vi in på hotellet och tog sedan en bil med passagerarplatser på lastflaket ut till Chao Lao, stranden som Pranee och jag förälskade oss i senaste vi var här.

Vi blev inte besvikna; vilket ställe, helt fantastiskt! Stranden är ungefär sex kilometer lång. Jag passade på att få lite motion så jag gick gick tre och en halv kilometer åt ena hållet och tillbaka. Chao Lao's strand är orörd.


Förvisso har en del strand resort's dykt upp sedan vi var här sist och det är bara kanske en tredjedel av tomterna upp från stranden som fortfarande är helt orörda, men eftersom alla anläggningar är så diskreta och inte alls inkräktar på sandstranden så märks de knappt och känslan av orörd naturstrand är total.

Ungarna hoppade i havet och Pranee's morbror Anek och hans familj kom för att fira Erik som fyllt 80 år och äta middag tillsammans med oss alla. Det blev ett kärt återseende och väldigt trevligt.
 
Dagen kändes fulländad när vi satt där och åt och drack medan barnen lekte på stranden i siluett mot solnedgången – fantastiskt!

I morgon bär det av mot Koh Chang och en veckas badsemester.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar