Årets första dag ägnades åt frisörbesök, kanotpaddling och middag med härliga vänner. Men som sagt, först gick jag för att klippa mig...
"Äh…du, det där blev väldigt väldigt kort", sa jag jag till frisörskan. "Vad jag för allt i världen inte vill ha så är det en skarp kant mellan det kortaste håret på sidorna och det högre upp på skallen. Jag vill inte se ut som en nazist!" Tyvärr var min kommentar lite för sen. Jag tyckte att jag förklarat, men kanske var det för att frisörtjejen kom från Kambodja och hade nog med att klara av thailändskan och därför inte riktigt hunnit greppa engelskan som det blev kommunikationsfel oss emellan eller så var jag helt enkelt usel på att förklara hur jag ville bli klippt. Jag sa att jag klippt mig för ungefär en månad sedan och ville ha samma frisyr, men det gick uppenbarligen inte fram. I stället tog hon fram maskinen och satte på klippverktyget för absolut kortaste klippning och körde igång. Jag blev helt förskräckt och såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att snagga mig helt för att slippa nazi-looken. Men det löste sig – även om jag aldrig har haft så kort hår som nu. Frisören räddade upp situationen till slut och gav mig en stuppkort semesterfrilla; crew cut, kort sagt.
"Äh…du, det där blev väldigt väldigt kort", sa jag jag till frisörskan. "Vad jag för allt i världen inte vill ha så är det en skarp kant mellan det kortaste håret på sidorna och det högre upp på skallen. Jag vill inte se ut som en nazist!" Tyvärr var min kommentar lite för sen. Jag tyckte att jag förklarat, men kanske var det för att frisörtjejen kom från Kambodja och hade nog med att klara av thailändskan och därför inte riktigt hunnit greppa engelskan som det blev kommunikationsfel oss emellan eller så var jag helt enkelt usel på att förklara hur jag ville bli klippt. Jag sa att jag klippt mig för ungefär en månad sedan och ville ha samma frisyr, men det gick uppenbarligen inte fram. I stället tog hon fram maskinen och satte på klippverktyget för absolut kortaste klippning och körde igång. Jag blev helt förskräckt och såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att snagga mig helt för att slippa nazi-looken. Men det löste sig – även om jag aldrig har haft så kort hår som nu. Frisören räddade upp situationen till slut och gav mig en stuppkort semesterfrilla; crew cut, kort sagt.
Ungarna hade tjatat om att de ville paddla kanot och idag passade det utmärkt. På med västar, upp i kanoten och iväg. Allt gick bra ända till att Denise och Lucas började paddla i otakt. Men det blev ändå en trevlig tur. Vi tog oss till andra sidan bukten och där pausade vi för ett bad, sedan paddlade jag skutan hemåt. Busungarna hade tröttnat.
En dag på stranden är inte dumt alls...
Lata dagar i solen, inga bekymmer, tid att leka och att vila, äta gott och dricka gott. Livet är fint!
På kvällen fick vi besök av Hanna och Jonas och deras barn Isabelle och Vilja. Vi åt middag på vår resorts restaurang, precis på stranden, och hade hur mysigt och trevligt som helst. Guldkant i tillvaron att få umgås med underbara vänner i den varma thailändska kvällen!
I morgon är sista dagen på Koh Chang innan färden upp till Bangkok där shopping väntar. Men som sagt, i morgon är sista dagen för sol och bad – dagen ska tas tillvara från arla morgonstund för hemma i Sverige väntar kylan!
I morgon är sista dagen på Koh Chang innan färden upp till Bangkok där shopping väntar. Men som sagt, i morgon är sista dagen för sol och bad – dagen ska tas tillvara från arla morgonstund för hemma i Sverige väntar kylan!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar