tisdag 1 januari 2013

Koh Chang tisdagen den 1 januari 2013 - Knasigt men rätt kul ändå...

Efter en ordentlig sovmorgon och en lång frukost på onsdagsmorgonen så gick vi över till stranden som på Klong Prao resort ligger bara ungefär 25 meter från vår bungalow. Denise hittade genast en liten tant som satt ordentligt påklädd vid sin tavelliknande bärbara smyckesaffär. Gissa om Denise vill shoppa loss... Men då vi var på väg till några gungor längre bort på stranden och jag inte hade någon cash med mig fick jag lov att vara trista pappan och säga nej. Det var inte populart... 

Denise sura min gick tack och lov snart över då hela gänget ställde upp sig och posade för semesterns första gruppbild.

På flera ställen utmed vår strand hänger härliga gungor i kokosträden. Tomas och jag turades om att gunga ungarna. 

Lucas skulle naturligtvis ha högsta fart och hoppa uti vattnet från gungan. Här tas det fart... 

Det är något speciellt med små killar som leker med stora killar. 

Efter bad i havet är det skönt med ett dopp i poolen. Stackars barn vad de har det jobbigt... 

Lunchen blev lång. Tomas och jag satt kvar och drack öl och pratade medan de andra gick och sov middag. När gänget började vakna blev det kortspel. Denise tyckte att vi skulle låta alla barnen få gå till vår bungalow och spela klädpoker... Ja fråga mig inte vad hon fått det ifrån. Men när en åttaåring vill spela klädpoker med sina kompisar finns nog anledning att vara vaksam inför tonåren...huga...

Till middag beställde Anna någon forma av räkor. Uppläggningen och maten i sig var tydligen fantastisk. Allt måste dokumenteras.

Här har då äntligen paret Wahlström så smått börjat landa efter en hösttermin i det Ekeröska logistikträsket. Maten var god och Anna lyckades smyga med sig lite rosé från rummet så livet kändes kanon. Bara Pranee som saknades:-(

Det är torsdag och nu börjar vi landa. Jag hade lovat att ringa Pranee vid kvart över sju. Hon var ju är kvar i Bangkok och var på en fest med kompisar på onsdagskvällen När jag ringde var Pranee redan på väg. Denise och Lucas vaknade ganska snart därefter och vi softade, kollade på TV, surfade o s v. Vid klockan nio kom Rebecka och väckte oss. Då var familjen Wahlström redo för frukost. Anna hade dock vaknat ganska tidigt vrålhungrig, gått och lekt Tysk med handdukar på stranden och sedan ätit frukost. Vi börjar komma in i rutinerna...

Efter frukost gick vi en lång promenad på stranden och borta vid gungträdet försökte en glad försäljare att lura på oss flöjter till sången av 250 baht (dryga femtiolappen). Det blev inget med det. Hade vi velat och orkat pruta så hade ett rimligt pris varit en tiondel ungefär.

På resorten står allt julpynt kvar. Ja, det vimlar faktiskt av julgranar, julbockar och tomtar. Riktigt kitschigt. Vi avnjöt ännu en långlunch i skuggan och garvade åt den absurda kontrasten med julgran, badkläder och stranden.

Under dagen började Pranee's kompisar posta bilder och filmer från festen på Facebook. De såg ut att ha haft kul...:-) Vi satt kvar på restaurangen och väntade på att Pranee skulle anlända. Hon ringde med jämna mellanrum och rapporterade var hon var. Det tog en evig tid, men...

...till slut dök hon upp. Helt slut, men glad ändå. Vi kunde äntligen njuta av en öl tillsammans. En Julöl måste man väl kalla det, med den inramningen...

När vi kom tillbaka till rummet hade personalen städat och gjort små elefanter av handdukarna. Kvällen kom snabbt och en efter en begav vi oss till tjejerna på stranden som gav massage. Underbart. Det var min första thaimassage. Eller egentligne var det inte thaimassage för Pranee hade sagt till massagetjejerna att jag var en mespropp så jag skulle ha något mjukt och inte allt för våldsamt.

En rolig grej hände när Pranee och Anna låg där på massagebäddarna. helt plötsligt daskade någon till Pranee på rumpan. Pranee tänkte att det var ju lite annorlunda, men så daskade det till igen. Anna tittade upp och såg en kille smiska Pranee på rumpan. Anna frågade vad han höll på med och då sa han att han minsann kände Malissa... Anna upplyste honom om att Pranee inte var Malissa och killen pep iväg med svansen mellan benen ihärdigt ursäktande sig själv om och om igen medan hela gänget av massagekunder och massörer garvade läppen av sig.

Efter långmiddag, lite fotboll för ungarna på stranden och småsnackande för oss vuxna över varsin glass gick hela gänget och la sig. Det är jobbigt med semester...

Redan fredag. Den ena dagen är den andra lik och idag har vi verkligen inte gjort många knop även om ungarna öppnade starkt med fotboll på terassen innan frukost...

Klong Prao Beach är också ett underbart ställe att göra ingenting på. Det börjar utkristallisera sig någon form av dagsrutin nu med frukost vid niosnåret följt av ungefär fyra timmar på stranden med promenader, bad och idag faktiskt fotboll. Därefter blir det lunch vid sisådär tvåsnåret och så hänger Tomas och jag kvar och dricker öl och snackar medan ungarna får spela spel. Efter några timmar brukar några av busfröna dyka upp och vilja spela kort och sedan är det dags att förbereda sig för middagen. En behaglig lunk, kort sagt. 

Idag anlände också familjerna Person och Finnerman - de äldre. Lucas fick återse sina klasskompisar från Närlundaskolan, Kajsa och Ellen. Persons och Finnerman's fick inget rum på vår resort så de bor i en annan resort, bara några hundra meter från oss i samma vik. Härligt med ett så stort gäng svenska vänner till middag. I morgon ska Martin och Charlotta Finnerman (det är de som är de yngre) dyka up. Martin och Charlotta var ju och hälsade på oss en snabbis i Bankok förra veckan när de var på väg till Koh Samet. Det ska bli jätteroligt att träffas igen. Med Martin och Charlotta och deras Hanna, Rasmus och Elin på plats så blir hela vårt gäng tjugoen personer. Nu ska vi nog snart kunna ta över det här stället... 

På lördagen kände vi att vi måste göra ett ryck och komma i väg från resorten. Över frukost gjordes dagsplanen upp då vi konstaterade att ingen av oss pallade att bara sola och bada ytterligare en dag. Något måste hända. Pranee berättade för Denise att de två skulle på elefantridning och Denise blev överlycklig.

Efter frukost tog vi alla och hoppade på en taxi in till White Sands; den "stora" shoppinggatan på ön. Roligt att åka på flaket tyckte ungarna.

Och fort gick det. Chauffören körde som en galning och på Koh Chang kan det vara ganska påfrestande för passagerarna då vägarna är serpentinvägar upp och ned för bergen. Det är inte långt bort från en berg- och dalbanekänsla. Bara att hålla i hatten...

Väl inne i White Sands så kom vi inte många meter innan familjerna Wahlström och Bergman shoppade loss ordentligt. Lucas vara bara tvungen att ha solglasögon och Hip-Hop keps. Annars är White Sands i mina ögon ett riktigt skräpställe. En lång gata med alla slags affärer och barer som ligger cirka 50 meter från stranden som löper utmed hela området. Stranden var säkert öns finaste innan området blev exploaterat, men nu är det som nidbilden av Kanarieöarna eller Phuket eller något sådant. För mycket för mig helt enkelt. Det som ändå är otroligt bra med Koh Chang är att resten av ön är så naturlig och lugn. Klong Prao-viken där vi bor är till exempel - och som du sett på bilderna ovan - otroligt lugn och skyddad från all kommers. Det är lätt att komma undan och ön vimlar av diskreta och privata resorts.

På eftermiddagen bar det då av för Denise och Pranee till elefantridningen. När de kom hem igen fick vi höra de mest fantastiska historier om elefanter som målade tavlor, elefantridning bredvid krokodiler och hur de badat och busat med elefanterna i havet. Hela äventyret var en stor succé. Ett tag trodde jag att jag skulle vara tvungen att nöja mig med att fotografera av en inramad bild Pranee köpt på elefantfarmen (den här ovan) för att illustrera deras upplevelse i bloggen, men någon dag senare lyckade jag komma över lite bildbevis...

Anna hade nämligen fotat och filmat och vi lyckades få över hennes bilder från hennes lur till min dator. När de var nere vid stranden och badade med elefanterna hade Anna också filmat. I en sekvens rider ungarna ut från stranden i motljus i solnedgången och det är helt fantastiskt. Tyvärr kan jag inte bjuda på filmen då jag sitter och kör på mitt mobilabonnemang som inte riktigt klarar filmer här ute i bushen, men du får försöka föreställa dig;-)

Söndag och ännu en soldränkt dag tog sin början. En bra sak med att inte åka till södra Thailand under vintern är - förutom att alla svenskar och andra västerländska turistgrupper är där men inte här i östra Thailand - att vädret oftast är så mycket bättre här.  

Ungarna köpte varsin luftmadrass i White Sands igår och det var en bra sak insåg jag. När Lucas hade dragit iväg med Anna, Theodor och Pranee för att snorkla så blev hans madrass ledig. Nästa år har jag så otroligt många möjligheter rent jobbmässigt så jag måste verkligen flura ut hur jag ska göra. Att långa strandpromenader är guld för att sortera tankarna visste jag redan, men att en timme på en luftmadrass hade samma positiva effekt, det var en nyhet...

Som sagt, Pranee, Anna, Theodor och Lucas stack ut och snorklade. Lucas gillar att göra grimaser...

"Gud vad jobbiga morsor kan vara. Ska ta en massa bilder och jag förväntas se glad och road ut varje gång...och nu ska jag titta rakt in i solen också...öööööhhhhh...bläääää..."

När de dykt ett tag och kände sig mätta på det var det fortfarande mer än en timme kvar av dyktid ute på ön dit de åkt och de hade verkligen ingen lust att stanna kvar utan ville hem. Då såg de en annan speedboat som låg en bit bort. Det var en privat grupp och Pranee lyckades tjata in sig så att de fick åka med dem hem direkt, istället för att behöva vänta på ön. De kom nästan hela vägen hem till resorten där vi bor, men sista biten fick de lifta med en lokal fiskare. Lucas var överlycklig och sa att han hade väntat på att få åka en sådan liten båt hela sitt liv. Ibland är de i alla fall lättroade de små - tack och lov...

Vid solnedgången kom Finnerman's de äldre och familjen Persson över och hängde lite vid poolen. Klart man ska ha en drink tyckte tjejerna. De ser ut att ha det bra, eller hur!?

Efter någon timme anslöt Finnerman's de yngre. De hade efter besöket hos oss i Bangkok varit en vecka på Koh Samet och nu inför nyår hade vi bestämt att vi alla skulle stråla samman här på Klong Prao. Nu är vi nog det största gänget på hela resorten. Ägaren gillar oss; vi tar hit många gäster...

På Nyårsafton när vi vaknade var vädret lite svalare och det var faktiskt molnigt till och med. Egentligen kände vi nog lite till mans att det var rätt så skönt att få glida omkring i sisådär 26°c som omväxling till de vanliga 34°-25°c som vi är vana vid. Lustigt vad man anpassar sig ändå. Efter att man badat så frös man. Anna klagade på att hon fick gåshud till och med...

Stackars Denise fick åka mental berg- och dalbana på eftermiddagen då personalen på hotellet skulle stryka hennes nyårsfestklänning och lyckades smälta den till oigenkänlighet. Stora krokodiltårar och hög klagan blev det innan Pranee tog damen i hand och begav sig mot närmaste affär för snabbshopping. Denise bölade fortfarande när killen som misslyckats med strykningen dök upp på en motorcykel och erbjöd lift till affären. Stor succé! "Mamma, det här hade jag aldrig fått göra om pappa varit med" utbrast Denise med ett jätteleende när hon och Pranee skumpade fram bakom killen på hans motorcykel. Anyway, de hittade en klänning som när de kom tillbaka och den åkt på, vi alla var överens om var mycket bättre än den som blivit förstörd. Så summa summarum, med motorcykelturen inräknad, tyckte Denise att det ändå var ganska bra att killen smält hennes klänning...inget ont som inte har något gott med sig...

Dagen blev snart kväll och efter lite eftermiddagslur - undertecknad blir alltid körd i säng av sin hustru i förebyggande syfte - så kom drinkglasen fram. Lite skumpa på terassen inledde nyårsfirandet.

Vår resort har ett ordentligt nyårsfirande med mat, dryck, uppträdanden, liveband, lotteri och allt man kan önska sig. Hela tillställningen är dock rätt speciell. Man vet liksom inte om det är en bra fest eller om den är helt galen. Blandningen av allsköns mat, personal i lustiga kostymer, nyårspyntning i palmträden, ladyboys, hans i burar och...

 ...elefanter...till exempel... Ja, som förövrigt dansade Gangman Style...jo...det är crazy. Pranee och jag pratade om upplevelsen efter förra året - då vi ju också var här över nyår - och kom fram till att sammanfattningen måste bli: "Knasigt men rätt kul ändå".

Vi slog oss ned. Festen kunde börja... 

Efter lite mat och några öl kom små platspåsar med partykit till alla bord. Där fanns små trummor, tomtebloss och lustiga hattar...

Och det är verkligen precis som Anna konstaterade: Allt blir faktiskt lite roligare när man har knasiga hattar. Eller vad sägs om denna kavalkad...



"Bäst i Hatt" på festen var nog ändå Oliver. Han hade tydligen spanat in Snövit och De Sju Dvärgarna och bjöd på en strålande tolkning av Toker - eller vad tycks?!

Lotteri... Under kvällen började några av våra landsmän på festen undra om vi mutat arrangörerna för vårt bord vann hur mycket som helst. Här är Anna och Rebecka uppe för att hämta en av två vinster som familjen Wahlström kammade hem.

Mörkret sänkte sig och den obligatoriska eldshowen satte igång. Barnen var djupt fascinerade och satt på rad och varvade stora gapande munnar med att frenetiskt filma med sina mobiler. Lucas var nog ändå lyckligast för han fick till och med känna på facklorna som en del av showen.

Vid tolvslaget brakade det loss. Hela viken fylldes av fyrverkeri och allsköns pyrotekniska under.

I Sverige tror jag det finns någon form av regel för säkerhetsavstånd vid fyrverkerier. Janne Finnerman sa att det tydligen var 200 meter eller något sådant. Alltså att pjäserna inte får explodera lägre än två hundra meter från marken eller publiken. Här handlade det nog snarare om 30 meter. Upplevelsen av att befinna sig inne i själva explosionen när en raket brakade av var påtaglig...om man säger så...

Snart vara ett gäng glada Holländare igång med att skicka upp de typiska thailändska ljusfyrarna. Det var vackert och stämningsfullt ända till ett ljushuvud lyckade skicka sin farkost rakt i ryggen på Theodor och Rebecka. Tack och lov kom ingen till skada, men det var läskigt och man inser hur snabbt en fest kan övergå i katastrof om man inte passar sig.

Trots uppspelta barn som helst ville vara vakna resten av natten och busa med alla kompisar så begav vi oss hemåt för att välta i våra sängar. Denise showade järnet och dansade till slut runt i sovrummet iklädd trosor, t-shirt och en ros i munnen. En syn man inte kommer glömma i första taget:-)

2012 är till ända och 2013 har tagit sin början. Året som gått har burit med sig stora omställningar, men också stora upplevelser. När vi var här för ett år sedan så pratade vi om möjligheterna att kunna bo i Thailand något år för att jobba, för att ungarna skulle få lära sig lite thailändska och på det hela taget att vi alla skulle få känna på hur det är att leva här. Vi skämtade om det och jag sa: "Tänk Pranee, vem vet...nästa år kanske vi bor i Bangkok och har kommit ut hit till Koh Chang för att fira nyår och när semestern är slut så åker vi hem till Bangkok igen istället för hem till kalla mörka Sverige. Visst vore det härligt!?"

Man ska passa sig för vad man önskar...

Gott Nytt År!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar