söndag 16 november 2014

Sydney söndagen den 16:e november 2014 - Home and Away är kul men lite ensamt...

Som jag antydde i gårdagens bloggpost så hade jag en plan för dagen. Först på agendan stod den heliga mässan i St Mary's Cathedral.

Jag hade en väldig tur för det var inte enbart söndagsmässa med kör och biskopen som celebrerade utan även...

Investitur av en riddare och en dam i Den Heliga Gravens av Jerusalem Riddarorden.

Det vill säga att i denna mässa skulle en man och en kvinna bli dubbade riddare respektive dam i katolska kyrkans största riddarorden.

Det kan ju verka lite gammalmodigt det där med riddarordnar, men de fyller sin funktion även idag. Den Heliga Gravens Riddarorden har som sitt ansvar inom kyrkan att skydda och stötta de kristna i det heliga landet samt stödja fred och försoning. 

Man gör stora insatser på plats med byggen av bland annat skolor och bostäder. Inte ett enkelt uppdrag. men som riddare och dam så lovar man inte enbart att leva som en god kristen och i enlighet med kyrkans tro och lära utan även att arbeta handgripligen med Ordens uppdrag. Många är de människor som lever i utsatta områden som har Orden att tacka.

Efter mässan knallade jag bort och satte jag mig på en buss vid Wynyard-stationen för färd ut till Palm Beach. Stället är en halvö med fantastiska stränder på båda sidor. På TV3 på nätterna har det gått en australiensisk såpa som heter "Home and Away" som utspelar sig i en påhittad stad som heter "Summer Bay". Den verkliga platsen är Palm Beach.

Och man fattar ganska snabbt när man kommer dit att här kan man få fina bilder för TV. Eller vad sägs...

Söndag, tänkte jag, borde ju innebära en väldig massa folk på stranden, men det var rätt öde. På denna enorma oceanstrand var vi kanske max 200 personer och de flesta låg i vattnet och väntade på drömvågen.

Men det kanske är så...att det helt enkelt är för lite människor i det här landet för att det ska bli fullt. Jag menar, de är ju inte fler än tjugotre miljoner på en hel kontinent. Förvisso så är ju Palm Beach en förort - skulle man kunna säga - till Sydney som har dryga fem miljoner invånare, men det vimlar ju av vackra stränder. Kanske därför det var lite tomt på folk...?

Efter en lång och skön vandring vid vattenbrynet med vågorna som slog in och sand mellan tårna så det räckte så såg jag en öppning i sanddynorna som jag tänkte kanske kunde leda över till andra sidan halvön.

Efter ett tag insåg jag att så var det och det var inte långt alls. Om du tittar där lite till vänster om där stigen mynnar ut i havet, uppe i luften så...

...ser du draken som tillhörde den här kitesurfaren. Det gick undan... 

Förklaringen var att det blåste utav bara sjutton, vilket jag rätt snabbt blev varse. När det blåser på stranden eller när man är på sjön så blir jag numera väldigt snabbt trött i skallen och eftersom magen började kurra rätt rejält så var det ingen rocket science direkt - vad Bergman borde göra - när det här fina huset med restaurang och egen pir dök upp.

Superskönt och mysigt ställe. Jag beställde, satte mig och tog fram min bok. Underbart! 

När servitören kom med min cappuccino och hade gjort ett litet ankare så bestämde jag mig snabbt för att det inte var löjligt utan bara charmigt. Mmmm...en bok...en cappuccino...en pir...inte dumt alls...

Efter en angenäm timme eller så begav jag mig av för att se mig omkring i området. På samma sida ön som den fina restaurangen vid piren låg hittade jag byns golfbana. Inte dumt alls, precis vid havet...men ack så blåsigt. Inget för en sopa som jag kan jag säga. 

Väl över på andra sidan igen insåg jag att det var ingen dålig utsikt för...

...de här kåkarna...

Jag gillar när man tar gräsklippning på allvar. Kolla hur den här fastighetsägaren klippt sin gräsmatta i vågor mot asfalten. Snyggt!

Palm Beach är en sömnig liten badort som säkert - hoppas jag (!) - vaknar nu när sommaren snart är här på riktigt. Husen klättrar på bergen och nere vid stranden strosade folk omkring och bilarna körde långsamt. Jag tyckte det var ett riktigt mysigt ställe faktiskt. Lite som man förställer sig en ort där det finns pengar och de boende är lite äldre. Allt gick i slow motion...

Så vad passade väl bättre än att i väntan på bussen tillbaka till Sydney köpa en glass och slå sig ner i en fåtölj och bara titta på ingenting... eller väldigt mycket vacker natur... lite beroende på vad man är ute efter. 

Det är som vanligt när man får en stund för sig själv och upplever något härligt på en arbetsresa... Man njuter så klart och är glad för att man får vara där. Men samtidigt så blir det väldigt påtagligt att man är ensam och att det hade varit tusen gånger roligare om familjen varit med.

Hur som helst. Det var efter omständigheterna en kanondag idag och nu har jag vilat upp mig inför en spännande arbetsvecka. Nu är det dags att hälsa på kudden.

Godnatt från Sydney! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar