onsdag 29 juni 2016

Elliot Lake 29:e juni 2016 - Familjeåterförening...

06:15 var det dags att lämna bingen. Skönt att jetlagen är över och man börjar vakna i hyfsad tid nu. Efter lite dusch och packning av bilen väckte vi barnen, som vi tvingade genom duschen redan i går kväll. 

Huruvida de var särskilt vakna kan man ju diskutera, men in i bilen lyckades vi i alla fall få dem.

Så var man betrodd då. Betrodd att ratta Marian's bil. En tung amerikansk truck med en sjutusan till motor. Kändes rätt coolt måste jag medge.

Efter lite drive through-fukost i Durham och ett stop på banken i en annan liten stad so jag glömt bort namnet på så körde vi raka spåret till Tobermory, där färjan skulle ta oss till andra sidan Lake Huron. Närmare bestämt till världens största ö i en sötvattensjö, Manitoulin Island.

Vi var på plats i tid och typ först av alla bilar som skulle med så vi parkerade och promenerade upp till ett fik för lite häng och fika där innan avgång.

Som så mycket annat i Kanada skulle hamnen i Tobermory lika gärna kunna ligga i Sverige. 

Turturduvorna...

Chi-Cheemaun färjan på väg in mot kajen. Mennoniterna är på väg över Lake Huron till Manatoulin Island för att inspektera sina ägor där. De köper allt mer land i Ontario tydligen.

Vackert, tyckte Lucas...

Pappa med...

Det här skulle väl lätt kunna vara en bild från en tur med Gotlandsfärjan, eller hur!?

Framme på Manatoulin Island så körde vi norrut där ön var förbunden med fastlandet med en bro. Hela stället påminner inte så lite om Gotland med sin kalksten och sitt klara vatten. 

Eller vad tycks...?

Efter ett par, tre timmars körning stannade vi för att äta glass i en jätterolig affär med en massa olika saker. Bland annat denna kramgoa björn som fungerade som någon forma av turistmagnet.

Efter totalt tio timmars resa nådde vi Elliot Lake och Pranee's bonuskusin Jane's hem.

Marian och David skulle sova hos Jane, men vi andra checkade in på stans enda hotel. Jane's trädgård var härligt svalkande efter en dag på vägen i sommarhettan.

Jonathan, Jane och Katie

Jonathan och Katie skulle ha fotbollsträning och Jane är tränare för Katie's lag. Lucas och Denise vill följa med så de fick låna lite kläder. Det är otroligt skönt att se hur väl våra små gofider smälter in var helst de hamnar. Hur de connectar med främmande barn och viuxna. Hur totalt okomplicerat det är för dem att umgås med alla typer av människor oavsett land.

Lucas anmälde sig som målvakt. Det var mycket välkommet och långskånken var faktiskt riktigt duktig.

En sak jag verkligen gillar med Kanada är att allt ska vara bekvämt. Man går helt enkelt inte på ungarnas fotbollsträning utan...

...schyssta stolar som man kan softa i...
Efter ett ganska hårt pass ändå så blev det en del snack. Här Lucas och Jonathan.

Dags att plocka ihop...

Gänget på väg hem efter träningen...

Presentöppning. Roligt att se att vårt handgjorda skohon i järn uppskattade så.

Dags att bryta upp och gå hem för dagen. Jane skulle jobba i morgon. Man får inte glömma gruppfoto.

Tjejerna...


...och killarna...

Klockan är nu strax efter midnatt och efter en lång resdag så grusar ögonen rejält. Men vilken dag. Vårt fantastiska äventyr blir bara bättre och bättre. Att få komma hit upp till Elliot Lake i norra Ontario och träffa Pranee's styvpappas brorsdotter Jane och hennes barn var fantastiskt. Pranee och Jane hade inte sett varandra på 25 år och det var oerhört rörande när Jane berättade om hur Erik brukade sitta och prata med hennes pappa John vid alla hans resor hit till Kanada genom åren. Hur hon saknade Erik som påminner så mycket om hennes far och hur mycket vårt besök betydde för henne.

I morgon ska vi hänga lite tillsammans på förmiddagen och över lunch innan vi styr kosan hemåt igen till Sonja i Durham.

Godnatt från Elliot Lake!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar