fredag 1 juli 2016

Elliot Lake och Durham 30:e juni 2016 - Resan fortsätter...

Manitoulin Island är världens 172:e största ö och världens största ö i en insjö. Den är 2 766 km² stor (Gotland är 3 184km². Ön ligger i Huronsjön som gränsar mellan USA och Kanada. Själva ön ligger i Kanada. Det bor 12 600 invånare året runt på ön.Vi återkommer till Manitoulin...

Dagen startade med bad på hotellet. Marian hade nog sett fram emot att få bada pool ganska mycket för hon mötte upp redan vid frukost med baddräkten i högsta hugg.

Och kidsen hade hur kul som helst...så klart...!

Efter bad och utcheckning bar det av till Jane's jobb, Huron Lodge, ett ålderdomshem bara några minuter med bil från där de bor.

Jane mötte upp i receptionen.


Elliot Lake's urangruvor har stängt och samhället är lite på nedgång. Många flyttar och "For Sale-skyltarna" står tätt i villaområdena. För många Ontariobor är Elliot Lake ett underbart rekreationsområde med tusentals små sjöar, vandring, camping och fiske i världsklass runt hörnet. Med utflyttningen måste staden positionera om sig och nu satsar man på de äldre. Tanken är att attrahera de många äldre som spenderar sina vintrar i Florida. Här ska de kunna åldras i en underbar miljö. Våra släktingar var rätt skeptiska till idén då Elliot Lake saknar ett större sjukhus och mer sofistikerad infrastruktur, men så är i alla fall planen.

Jane introducerade oss till ett gäng gamla sköna tanter som satt och snackade och fikade tillsammans. Jag frågade hur det funkade med att få en plats på ett servicehem som Huron Lodge och tanterna sa att man ansökte direkt till ledningen för hemmet. Alla hade ett rum med badrum, inte en egen lägenhet, och de åt alla måltider tillsammans. Jag berättade om min mormor och hur vi slagits för att hon skulle få komma till ett ställe som Huron Lodge och hur vi till slut lyckades. Det blev ett lärorikt och trevligt samtal.


Katie ville visa oss de äldres odlingar och Marian sa att det här kommer nog Erik och Teo att uppskatta att se, "så ta lite bilder Jocke...!"

Här en till... ;-)

Tillbaka till Jane's efter att ha fiskat upp lite Subway-mackor på vägen. Hungriga ungar...

Många känslor när vi var tvungna att bryta upp för den tio timmar långa bilfärden hem till Sonja's i Durham. Jane saknar "Onkel Erik" väldigt, väldigt mycket och att få träffa oss påminde henne om det. Det var tårar, skratt och glädje om vartannat. Härliga människor. Väldigt roligt att få träffa Jane, Jonathan och Katie. Vi lyckades få igång dem på Facebook också, så nu kan vi lättare hålla kontakt. 

Det tar ett par, tre timmar att ta sig med bil ned till Manitoulin Island. Här är bron som leder över från Little Current på fastlandet till ön.

Manitoulin here we come!

Vackra Manitoulin Island är en unik natursköna del av Ontario, där ursprungsbefolkningens liv och legender smälter samman med den europeiska historien och verkligen ger en oförglömlig upplevelse. 

På vägen upp till Elliot Lake så hann vi aldrig stanna på Manitoulin, utan körde bara igenom. En plats som vi såg och bestämde att vi vill stanna på på vägen hem igen var en gammalt poststation på ön med en fantastisk utsikt som hette Ten Mile Point.

Manitoulin Island är ett Mecka för vandrare och cyklister som attraheras av slingrande natursköna vägar och fantastiska vandringsleder med ett spektakulärt utbud av blommor, fågel- och djurliv.

Marians mamma, Sonjas mormor, växte upp på Manitoulin. Ön är fortfarande en stressfri semestermiljö, där livet går i en långsammare takt så man kan ju tänka sig hur det var på Marian’s mammas tid. Hur de vaknade i den här fantastiska miljön med stigar i orörda skogar, kristallklara sjöar, värmande azurblått vatten och så vidare.

På ön ryms såväl staden Manitowaning, den första europeiska bosättningen, och Wikwemikong som är ett reservat för urbefolkningen. Wikwemikong är det enda området som ännu inte reglerats mellan indianerna och staten Kanada.

Med den inramningen och friska, rena luften är det knappast heller en överraskning att vintersporter som längdskidåkning, isfiske, snöskoter, skridskoåkning, curling och mycket mer på samma tema är oerhört populärt att åka hit för att göra vintertid. Bilden har jag lånat från nätet...det kunde du inte gissa va...;-)

Det blev många mil i bil och även på Manitoulin är det raka vägar som möter horisonten som gäller.

Framme vid färjelägret på Manitoulin's södra sida där vi skulle ta färjan tillbaka över Lake Huron mot Bruce-halvön.

Våra busungar har varit fantastiska tycker jag. Så mycket bilåkande och knappt något gnäll alls. De börjar verkligen bli stora och det är verkligen roligt att man kan hänga och turista tillsammans så här som vi gjort på den här resan. 


Så... då tar vi en titt på kartan och ser var vi har varit så här långt...
Vi landade i New York (i nedersta högra hörnet) och flög sedan upp till Toronto där vi hälsade på Ferhan och Mehmet (lite till vänster i mitten på kartan). Vi besökte Niagarafallet som ligger på andra sidan Ontario-sjön från Toronto. Efter det bar det av till Durham där Sonja, Marian och David bor (lite uppåt till vänster om T:et i Toronto). Sedan har vi utforskat Bruce-halvön, där vi var på marknad och såg vattenfall med mera, som ligger där ovanför Durham med Lake Huron på vänster sida och Georgian Bay till höger. Uppe i vänstra hörnet ser man en blå prick och det är Elliot Lake dit vi reste för att hälsa på Jane, Katie och Jonathan. Nedanför ligger Manitoulin Island som vi passerade på vägen. På tisdag beger vi oss till Ottawa (högra översta hörnet på kartan), varifrån vi så småningom ska flyga ned till New York igen.

Resan fortsätter... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar